Det är sant faktiskt! I alla fall så länge som SM står för släktmästerskapen! Först så krossade vi barn föräldrarna på mammas sida i fotboll. (Barn är man till och med 18) Överdrivet kanske, vi vann med 3-4 och då tror ju givetvis alla att föräldrarna tyckte att vi skulle vinna men nej. Eftersom att både min pappa, och min mammas två kusiner är av den värsta sortens tävlingsmänniskor så var det faktiskt match. Men vi vann som sagt, och det var ju huvudsaken!
I hockeyn så kunde man ju tro att det inte skulle gå jäääättebra för mitt lag kanske! Men vi vann faktiskt där också. Fatta hur stolt jag var när jag med min aslånga kompositklubba drog min bror. Asroligt!
Nu äre kalas om tretton minuter, skyndaskynda!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar