200 och humöret blir inte direkt bättre

Detta är inlägg nummero 200. Kul va?

Idag när jag skulle cykla till skolan (ja, det gick cykla med knät) så hände olycka nummer fem, den senaste månaden. Eftersom att det har snöat lite inatt och att det var helt okej kallt så hade det givetvis frusit på under snön. Som bekant så brukar jag ha ganska bråttom när jag ska till skolan på morgonen och så även i morse. Vad händer då inte när jag kommer vid Bergströms hus och ska ut på nästan gata och tänker "Äsch, jag tar fart. Det sluttar nerför."? -Jo, givetvis glider cykelhelvetet undan och jag följer med.
Följderna av detta är att byxorna gick sönder lite, lite och att mitt knä är ännu värre på grund av ett djupt trecentimetersjack i mitt knä.
(Ska jag vara riktigt ärlig så är det förmodligen i behov av att sys men det skiter jag faktiskt i.)
Huvudsaken är att jag är arg, för att detta bara förstör allting och för att det är en sån där riktigt idiotisk grej som bara jag lyckas med i hela världen samt att jag fick ringa mormor och morfar mitt på dagen idag eftersom att sårhelvetet blödde igenom byxorna. Så dom fick komma och hämta mig och så fick jag byta byxor helt enkelt!


Efter detta så satt jag visserligen läggningsmodell för Emma. Det tog tid, det gjorde det, men det var det värt. Det var trevligt, som vanligt med henne. Ut kom jag med en rockabillyfrisyr utan dess like som gjorde att jag kände mig minst ett huvud längre!