Förra året, för 367 dagar sen för att vara exakt, när vi landade i Phuket efter en väldigt lång resa, på julafton så åkte vi direkt till vårat hotell i Karon Beach för att äta en galamiddag som var obligatorisk att betala för ifall man hade tänkt att bo på hotellet den 24 december. Så det så. När vi sitter där, längst upp i byggnaden och äter med bara himlen över oss så ser vi plötsligt någonting som liknar en stor, stor stjärna på himlen. Vid närmare eftertitt så insåg vi att det såg ut som en liten luftballong som flög omkring på den svarta natthimlen.
Efter bara någon dag fick vi veta vad det var, det var som någon slags risballonger som man köpte och släppte upp för tsunamins offer. Överskottet gick till fattiga thailändare som drabbats hårt av tsunamin, en bonus var väl kanske även att man fick önska sig något när den steg mot skyn.
En dag, jag tror att det kan ha varit den 27:e december, alltså dagen efter treårsdagen för katastrofen så köpte min syster en sådan här. I ett laddad ögonblick så släppte min syster och försäljaren upp den i luften medan jag och mamma stod och såg på. Vi såg den ta sig upp i luften, för att sedan störta ner mot stranden och sedan så fort den kom över vattnet stiga, rakt upp i luften. Det var mäktigt vill jag lova och jag som haft min släng av matförgiftning samma dag var ju extra blödig. Det var både kårar och tårar som gjorde sitt i min kropp den där stunden.
Rakt upp, precis efter att den hade gått förbi kustlinjen. Det var verkligen mäktigt och jag ryser bara jag tänker på det.
För många så thailändare slog tsunamin ut allt. De var tvungna att börja om på noll. Vissa hade ingen familj kvar. Alldeles för många hade inte en aning om hur de skulle få mat för dagen, efter att turisterna ju hade flytt landet och allt var allmänt kaos.
Skyltar som dessa satt överallt, och då menar jag verkligen ÖVERALLT. Det gick verkligen inte att missa vart man skulle bege sig ifall någonting hände och jämnt utspritt över hela orten, Karon Beach som vi befann oss i då så fanns det Tsunamilarm. Larm som inte heller skulle var möjliga att missa utifall att någonting skulle befaras inträffa.
Den här kanalen ser kanske inte ut att vara så mycket för världen, men den var precis färdigbyggd, men inte speciellt vattenfylld då tsunamin kom den 26 december 2004. Den räddade många liv på grund av allt vatten som fångades upp i den. Att så få dog som det gjorde i Karon (4 personer ifall man räknar både i grannorten Kata och här) har givetvis också att göra med att hotellen på denna ort inte är byggda på strandsidan av vägen.
Hotellen var byggda på detta sätt. Här vårt hotell, sett från strandsidan av vägen.
I Bang Tao, dit vi åkte för att bo de sista fyra nätterna av vår resa var det betydligt mer drabbat. Bang Tao är en ort som är mindre exploaterad, men trots detta så slog vågen stenhårt mot allt. Vårt hotell som ändå låg 150 meter rakt in mot landet var helt renoverat och även delvis nybyggt när vi var där tre år efter tsunamin. Här fanns även en minnesplats för offren som vågen tagit med sig, där alla namn på döda och ej återfunna personer, thailändska som utländska.
Urdrag ur min resedagbok, jul & nyår 07/08:
" 26/12- 07 Annandag jul, Tsunamins dag.
Dagens skönaste: Elliot, laxenMånga tankar far igenom huvudet en sådan här dag. Försöker att tänka mig själv med vilken kraft en 20 meters våg kommer med efter att flera gånger idag ha blivit nedslagen av 1-1,5 meter höga vågor. Dessutom kan jag bara föreställa mig ljudet när en sån jättevåg slår över, sjukt. Orten vi bor på, Karon, var inte så jättedrabbat av katastrofen eftersom att man precis hade byggt någon slags kanal utmed stranden vilket gjorde att vattnet stannade vid vägen ungefär. I Karon och Kata, grannorten, så dog det fyra personer, medan det i orten norr om Karon, Patong dog betydligt mer.
Mamma och Ewa var ute och gick idag och fick se två killar komma springandes ut mot havet, med sig upp släpade de en äldre man som inte hade några krafter kvar efter att ha blivit neddragen av strömmarna.
Havet är mäktigt."
Karon Beach, klockan 10.31 på morgonen tre år senare.
---
2 kommentarer:
Jättefint!
så fint, så bra, så sant!
du är min stjärna !:)
Skicka en kommentar