Ditt namn fastsvetsat

Jag drömmer mig bort och glömmer vad som egentligen hände.
Vad som hände, eller kanske vad som inte hände.
Trots att det har gått så himla lång tid, så finns den där ibland ändå.
Känslan, som påminner något om saknad men som inte är specifik för dig på något sätt.
Det är saknaden av någon, inte av just dig
vilket är jag glad för, eftersom att du har det bra nu.
Du har det jättebra, och det syns.
Jag är väldigt glad för det och för din skull.
Ibland kommer jag ha sådana där dagar av saknad och då kommer jag tänka tillbaka.
Det är sånt som inte går göra något åt, inte förrän jag är riktigt, riktigt lycklig med någon kommer jag släppa det som var. Så tror jag att det är, och därför kommer det förbli så.

Nu ska jag inte tjata mer om något som ingen förstår någonting av. (Eller jo, en person förstår mig tror jag. Någon som jag värderar superhögt och som talade om för mig att den hade en dålig dag igår, onsdag.)
Jag hade kunnat skriva ett namn där, om jag kom ihåg det, vilket jag inte gör. Det grämer mig och nu kommer jag tänka på det tills jag har kommit på det! Fan! -Det betyder i stort sett att jag inte kommer kunna koncentrera mig på bokläsningen som tanken var att jag skulle sätta igång med! Dööööd på det!

hejdå , från en glad jossan