Livet

Det är inte lätt att vara människa, ena dagen glädje andra dagen sorg.
Dagen började som vilken annan dag som helst, men den fortsatte inte som det. Dagen har varit som en gigantisk flashback på vad som hänt. Eller på vad som hände, kanske är bättre att säga. Det finns en rangordning, men det var de tre värsta dagarna i mitt liv. Nu har jag återupplevt den dagen som jag kanske nu i efterhand tyckte var den värsta, men jag har sett det med en annans ögon. Jag har inte varit en del i det utan sett det utifrån, men att känna att det var precis som då gör mig ledsen. Uppriktigt ledsen, för jag ångrar mycket, men just det där kunde jag inte göra något åt och det känns så fel. Jag var ingen halvpsykolog då, och ifall jag hade varit det hade förmodligen inte allt varit som det var. Både bra och dåligt kanske, bra ifall man är lite ego.
Men jag har också lärt mig att trots allt så går livet vidare och än vad man än känner inom sig just nu så måste man forsätta att leva och göra det bästa med sitt liv tills den dag ens klocka slutar att slå och stannar även för sig själv.

Jag saknar er, och jag saknar framförallt dig.