onsdag 17 september 2008

baby, I wasn't home

When you’re loving me, I’m loving you
And I love the prowess in the things that you do
And it’s your flawless soul that bleeds my stone
When you’re loving me, I’m loving you
And that’s when we’ve got it goin' on.

Åh, jag är glad och ledsen och allting samtidigt! Det är en tänka-tillbaka-dag. (Tack mamma, not!) Men å andra sidan har det skett en vändpunkt i mitt liv. Det är ett steg som någonting tar åt något håll som får livet att ändra riktning. Det kan vara bra saker och det kan vara dåliga. Ibland kanske man inte vet, precis som nu. Jag vet inte åt vilket håll livet kommer gå nu, men jag tror att det kommer rikta sig åt det positiva. Har varit helt ostabil det senaste nu, som en helt ologisk funktion i matten, men nu verkar det äntligen ha fått en lösning. Jag vet inte vad jag hoppades, ibland var det det ena och ibland det andra. Men nu behöver jag inte fundera mer.
Jag är liksom glad. Även om jag är ledsen.

Inga kommentarer: