sjunde oktober tjugohundraåtta.

En dag som kommer att gå till historien som en av de konstigaste någonsin.
Incidenten med sömnen där går kanske inte göra något åt.
Inte det andra heller.
Men här sitter jag, och tårarna bara rinner.
Det gör ont.
Det är mycket som gör ont en sån här dag.
Det gör att jag saknar mamma.
Dumt att vara iväg idag, men jag förstår dig.
Jag älskar dig
och jag saknar er.