Riggogosonellos

Emma Rignell är tjejen i mitt liv. Ohja, det är hon!
Tänk när vi tränade den första fotbollsträningen tillsammans, du och jag. Det är inte många kvar från den tiden- vi är väl tre som har varit med hela tiden skulle jag tro.
I söndags sa Emma en knäpp sak. Hon sa så här: "Tänk om du är med när jag gifter mig. Tänk vad häftigt det skulle vara."
Då hajade jag till direkt. "-Vadå om? Det är klart att jag är."
Emma: "Nej, tänk ifall vi tappar kontakten när jag flyttar härifrån."

Nehedu, lilla Emma. Den risken är obefintlig. Du kommer att få stå ut med mig hela ditt liv. Det lovar jag dig. Mig blir du inte av med. Vet du varför? -Jo, för att vi har spelat fotboll tillsammans i typ åtta år nu. Åtta långa år och aldrig har vi tappat kontakten utanför planen. Om åtta år är vi snart 26, (okej, jag ska snart fylla 25). Tjugosex och tjugofem år gamla. Det är ganska mycket. Vi är vuxna då.

Det jag vill komma till med det här är att jag VET att vi kommer hålla kontakten om åtta år. Skulle du nu flytta härifrån så skulle jag, som inte kan klippa band alls faktiskt, bo kvar. Åtminstone i närheten, tror jag. Jag skulle alltså befinna mig i Nässjö titt som tätt och varje gång jag skulle åka förbi Skogsvallen, eller se Nyhems- eller Handskerydsskolan så skulle jag tänka på dig. Varje gång. Dessutom skulle jag börja sakna dig då också och det skulle aldrig gå för sig.

I framtiden så ses vi på våra bröllop, tro mig. Jag älskar dig!