En fruktansvärd torsdag

Ibland kan man helt enkelt inte se livet från den ljusa sidan. Jag har haft världens sämsta dag idag. Vill ni veta mer om den och riskera att dras ner i träsket av mitt dåliga inflytande så läser ni följande, vill ni inte det så rekommenderar jag er att surfa vidare, ut på det stora nätet, och helt enkelt skita i mig för stunden.

I vilket fall som helst så var inte ens morgonen bra. Började liksom dagen med att sätta mig upp och tycka att det såg förbannat ljust ut mot vad det borde göra om klockan hade ringt som den skulle. (Ni vet så där ljust som det bara är om man har försovit sig.)
09.20 var klockan när detta icke-magiska ögonblick inträffade. 09.45 skulle klockan vara när min mattelektion började. Jippie! Not.
Eftersom att jag var dödens hungrig när jag vaknade så var jag verkligen tvungen att äta, så jag tänkte att jag borde äta lite müsli och sprang ner och började blanda lite. Tappade den icke-förslutna påsen med linfrö i golvet. Wohoooo!
Fick sopa upp och fortsätta stressa sönder. Sen hade jag ju då mattelektion och det är ju kanske aldrig någon höjdare. Eller? Fick tillbaka provet som jag trodde hade gått bra, och hade ett poäng från att få VG. Då hade jag missat en G-uppgift för mycket...
Sen skulle jag åka hem, då kom Emmi och Emma och så följde jag med dem till stan och gjorde massa grejer. Det var ju förvisso trevligt. Det otrevliga kom sen när vi hade bestämt oss för att äta pizza och mitt kort inte fungerade. Pinsamt läge, men Emmi kom till undsättning och det är alltid bra med sånt.
Sen kollade vi resa osv, och så blev klockan lite för mycket så jag var tvungen att cykla fortare än aldrig förr hem, för att sedan springa runt i huset och irra och hämta grejer till sånglektionen. Det hela slutade med att morfar fick skjutsa mig för att jag skulle hinna dit i tid. Bra att ha honom 100 meter ifrån ibland! (Ganska ofta...)
Sen kom jag dit och så gick det verkligen asdåligt. Okej att man brukar säga att det går dåligt på sådana där tillställningar, men denna gångne gjorde det verkligen det. Jag satte i princip inte en ton. Det sög.
Sen fick jag gå hem, fick skoskav, och sen efter att ha slängt i mig tre pannkakor cykla till Johan för att hämta kameran, för att sedan åka upp till vallen. Sen där uppe så hade vaktmästarna tabbat till sig ordentligt och det gjorde mig bara ännu argare. Eller arg och arg kanske man inte ska säga. Snarare frustrerad.. Vi hade nämligen inget omklädningsrum. Bilderna var roliga, trots att vissa var omständigare än andra, och här ska jag inte gå in på några detaljer. Träningen gick skiiiitdåligt och det känns verkligen inte bra inför seriepremiären imorgon, hoppas verkligen att det ger med sig. Skoskavet började förresten blöda på träningen också. Plus att jag fick sån där kramp i hålfoten. Sen när vi hade tränat färdigt så hittade jag inte min cykelnyckel och sånt är otrevligt också. Efter många om och men hade jag den i handen och cyklade hemåt. Då träffade jag Lasse, massören alltså, och började tjata med honom när jag insåg att jag faktiskt har fysikprov imorgon.. Bra att man kan planera sitt liv.
Åkte hem, skulle äta. Då har min familj ätit upp MINA hallon på ett dygn. Knappt ett dygn. Mina nya frusna hallon i en påse med volymen 500 gram var helt slut. Då la jag mig på golvet och tjurade i ungefär tio minuter för att sedan ta mig i kragen och hälla i jordgubbar istället. Att jordgubbar är lite större än hallom tänkte jag inte på, och därför så höll stavmixern på att gå ganska rejält sönder, men det löste sig.
Sen åt jag den skitäckliga jordgubbssmoothien och tänkte gå och duscha. (nej, vi hade ju inget omklädningsrum så det funkade ju liksom inte på vallen). Då hinner min syster före, så att jag får vänta i ytterligare tjugo minuter. Sen fick jag iallafall duscha, och sen råpluggade jag lite fysik. Nu sitter jag här, och fysiken tycks ha gått in och ut igen vilket är otrevligt det också. Sömnen är nära och därför ska jag också krypa till kojs. Godnatt. Eller ogodnatt kanske?
-Sånt som man märker.