YTTERligare en Jönköpingstripp (och jag börjar bli riktigt bra på det där med ordvitsar!)

Eftersom att självaste Gud nu var så snäll så att han hade lagt min plånbok i mitt skåp så drar jag tre slutsatser. Den första är att jag förmodligen har varit så snäll att jag förtjänade att få tillbaka den trots min klantighet, den andra är jag måste fortsätta vara snäll för att få medgångar i livet och den tredje är att han där uppe kanske är schysst nog att svara på en bön.

Att jag ska vara mer snäll har att göra med att Fidde och Ytter precis ringde och hade problem att ta sig till Jönköping imorgon. Det hela slutade med att jag ska åka dit med dem och Bea och Josse, fast det hade jag och Josse redan diskuterat så det var jag redan inne på, men jag ska dessutom fylla på mitt kort så att Fidde och Ytter kan åka på det. Fast dom måste betala mig, annars dödar min tomma plånbok (nej, den var tom redan innan den försvann) förmodligen dem!


Käre, gode Gud!
Eftersom att jag har varit så snäll och nu kommer att fortsätta vara snäll ett bra tag
så kanske du kan överväga tanken att göra mig en tjänst?
Det är nämligen så att jag är trött på att det är mörkt, kallt och halt.
Så om du ville göra det lite varmare och smälta bort all is som finns överallt
så skulle jag vara världens gladaste. Jag är nämligen trött på att behöva gå som en invalid.
Amen!